|
|||||
|
Det är dags att laga julmat och för detta behöver man recept. En del har recepten i huvudet men för de flesta av oss blir julmaten godare om vi läser innantill. Idag skall jag baka vörtbröd. En riktig favorit på julbordet. Massor av smör, sirap och russin. Med kryddor som kardemumma och pomerans. Först blir det dock en långpromenad i vintervädret. Bakade lussekatter förra söndagen. Det vill säga för över en vecka sedan. Följde såklart receptet här på Axels Julbord. Men inget bak utan missöden. Glömde att öka hastigheten när smöret var iklickat. Bullarna som skall användas till saffranssemlor blev lite små. Först. En stor deg – det blir många lussekatter! Detta var under själva baket. Sedan. Blev inte alls så många lussebullar som förväntat. Detta var vid inpackningen i påsar. Efter att alla i familjen provsmakat. Samma familj som var som bortblåst under själva arbetet. Nu är lussekatterna slut. Bullar finns det dock två påsar. Åtminstone vid senaste inventeringen. Beståndet förändras snabbt. Sammanfattning och slutsats: det blev gott, för lite och måste göras om! Rekommendation: Gör två degar med en gång! Hjälps åt. Det blir ju ingen bra jul om man inte har ett maffigt fat med hemlagade köttbullar på julbordet. Nu för tiden när vi inte gör korv själva, får köttbullen kliva in och ta över strålkastarljuset. Att trilla och steka köttbullar kan vara tålamodsprövande, speciellt om man har många köttbullsälskare som hugger in på julmaten. Därför tillhandahåller vi ett recept på köttbullar som är kryddstarkt, enkelt och minimerar själva stekmomentet. Lätt, gott och hemlagat. Kan det bli bättre? En läsare hörde av sig efter att ha använt receptet på saffransdeg och lussekatter. Jag kan bara hålla med om det hon säger: ”Wow! Vilka goda lussekatter det blev! Precis så jag ville ha dem, tyvärr var min maskin för liten så degen och jag har kämpat om herraväldet, (jag vann till slut). Låt oss sammanfatta:
Själv skall jag baka till helgen. Lyckan är nära! ps Godast av allt är förstås vår bejublade saffranssemla! ds Jag erkänner. Att baka pepparkakor är inte min bästa gren. Det är pilligt och man äter för mycket deg. Blir översött i munnen och tungt i magen. Lätta att bränna vid är de små rackarna också. Däremot älskar jag goda pepparkakor. Fick för mig att det var pepparkakshjärtan med smör som var favoriten. Men i år övertygade inte dessa köpta peppisar. Plötsligt fanns Kung Oscars pepparkakor inom räckhåll, och mums, de var ju mycket bättre. Trots att de inte är bakade med smör. Låt oss jämföra dessa två varianter. Innehållsförteckningarna på förpackningarna som båda pryds av logotypen till det dominerande kexföretaget är som följer. Pepparkakshjärtan med smör (PMS)
Kung Oscar – Välkryddade pepparkakor (KO)
Inte stor skillnad precis. Ingredienser är listade i minskande ordning. Det är alltså mer sirap än fett i Kung Oscars och tvärtom i PMS. I PMS är det endast 35% av fettet som är smör. I PMS är det dessutom arom, det klarar man sig utan i KO. Om inte nejlika och kryddnejlika anses vara olika saker är det inte mer skillnad. Jo. Kung Oscars är runda och tunna och Pepparkakshjärtan med smör är, hör och häpna, formade som hjärtan. Dessutom är KO bra mycket dyrare. Eftersom det är arom och smör i PMS borde väl de smaka mer? Inte enligt mig. KO med smör på är riktigt gott! Men jag är ett dåligt föredöme. Dagens sista ord blir: Tänkte jag skulle tillreda årets första saffransdeg på lördag. Till detta behövs som bekant 3 gram saffran. Jag förmodar att jag borde testa det gotländska saffranet, som, enligt de själva, skall vara bättre än iransk. Nu fanns det konstigt nog inte gotländskt saffran där jag råkade handla. Valet stod istället mellan ICAs och Santa Marias. ICAs var några kronor billigare per halvgram så jag tog det. Frågan är, kommer jag att ångra mig? Jag menar. Om det nu – som gotlänningarna säger – är skillnad på saffran och saffran, det bara skiljer några kronor, och man köper det så sällan, är man väl korkad om man tar det billigaste… om det är sämre. Å andra sidan, om det inte är skillnad så… Vad var nu priset på ICAs saffran. Jo, där jag handlade tog de 32,50. För ett halvt gram. 32,50 x 6 = 195 kronor. Suck. Men gott blir det. Frågan är bara om det blir lika gott som det skulle blivit med det dyrare. Eller om jag helt enkelt köpte alldeles utmärkt saffran till ett hyggligt – men ändå alldeles för dyrt – pris. Till råga på allt har jag en känsla av att jag dividerar fram och tillbaka om detta varje år. Utan att komma ihåg hur det slutade. Om ett år kan jag i alla fall läsa här om vad jag köpte till bak nummer ett. Om jag minns att jag skrev det. För den som tänker närvara vid ett eller flera julbord innan jul är det dags att boka. Hoppas julborden klarar sig utan undertecknad, sparar mig till julhelgen. Funderar på att ta tag i pepparkaksbaket till helgen. Kanske vågar mig på mormors gamla pepparkaksrecept. Känns som det är dags nu! Axels Julbord fortsätter att utöka receptsamlingen. Nu alltså med pepparkakor. Men egentligen är det vörtbröd jag längtar efter. Omständligt att göra, men så gott, så gott! Det var julafton. Julbordet hade intagits och Kalle Anka och hans vänner genomlidits. Var det dags för julklappsutdelning eller skulle vi kanske ta den kulinariska höjdpunkten först? Att bara ställa frågan fick det att vattnas i munnen så julklapparna fick vänta. När jag tog fram vispgrädden såg jag att det inhandlats en laktosfri variant. Vilket misstag. Men affärerna var stängda så vårt öde var beseglat. Dessutom försäkrades det mig att det skulle gå precis lika bra. Grädden vispades, klickades på och så var det färdigt. 
Där stod de nu. Gyllengula. Läckra. Inbjudande. Munnar vattnades. Vi var inte precis hungriga, men två var skulle vi väl kunna klämma i oss! Så satte jag tänderna i julens första saffranssemla. Besvikelsen var omedelbar. Grädden höll inte måttet. Visst var det gott, men sensationen uteblev. Och det på en sån liten sak som grädden. Nåja, dagen efter gjorde vi nya saffranssemlor – med riktig grädde – och det var precis lika fantastiskt som jag enträget missionerar om att det är. Nu finns äntligen receptet på saffranssemlorna på plats. Glöm inte att använda riktig grädde! Full fart på November vill jag lova. Men ingen snö än. Beror väl på att vinterdäcken är på i tid för en gångs skull. På Axels Julbord tar vi ett steg till mot det mest fulländade man kan äta i jul – Saffranssemlorna! Sedan ett tag har det funnits recept på hemgjord mandelmassa och nu kompletterar vi med den viktiga saffransdegen och gräddandet av saffransbullarna. Återstår alltså att skumma grädde (eller ev. köpa den färdig), vispa den och sedan få alla bitar på plats. Locket, urgröpningen, mandelmasseblandningen. Och inte minst visa fotografi på härligheterna. Förstår inte hur jag skall kunna hålla mig till julafton! Vill svulla nu! Jag har dåligt samvete! Det är snart November och jag har inte bakat vare sig lussekatter eller vörtbröd. Å andra sidan är det för väl eftersom go’sakerna då tagit slut långt innan jul. Däremot har receptsamlingen här på Axels julbord växt. Nu kan man läsa om julskinkan och hur den tillagas genom att rimmas, kokas, ugnsbakas och griljeras. Det fanns en tid då julmust var bland det bästa jag visste. Ett märke regerade, Apotekarnes, eller Apotek Arnes som jag, eftersom jag är en rolig kille, gärna kallar det. Den mörka drycken skulle förstås vara väl kyld. Och på den riktigt gamla tiden gärna avnjutas med ett par skivor Lena Limpa, bakade av ett Norrköpingsbageri jag inte minns namnet på, med ost och smör och varför inte honung! Sött, sött, sött! Men tiden har sötsuget minskat även om det ibland illvilligt påstås att jag fortfarande är slav under sockret. Nåväl. När jag påbörjade mina högre studier och bodde i korridor, var det vissa saker som var självklara i julsammanhang. Det ena var att mormors elektriska ljusstake var framme året runt och det andra var att jag i december hade en julmustkalender. Jag köpte helt enkelt en back julmust, ställde den på kant i bokhyllan och plitade med tusch siffror från ett till tjugo på kapsylerna (den uppmärksamma noterar att det endast räcker till tjugo dagar, och det är korrekt, de sista dagarna innan jul befann jag mig i hem-hemmet och halsade glatt julmust ur en 1,5 liters flaska). Sedan var det bara att sätta igång att öppna luckor. Och vad jag kan minnas lyckades jag för det mesta hålla mig till en julmust om dagen, även om det låter som en väl sträng diet när man tänker efter. Hörde talas om att det finns folk som inte kan tänka sig ett julbord utan bruna bönor. Det är en rätt som definitivt är utvisad från Axels julbord. Minns hur jag och farsan åt dåliga bruna bönor i början av 80-talet. Om en tändsticka tänts i radhuset den kvällen hade hela området förvandlats till en grop i marken. Inte kunde det bero på bönorna tänkte far, och någon vecka senare åt vi en laddning till från samma omgång. Ja jävlar… Vissa väljer skinkan, andra janssonsfrestelse eller dopp i grytan. Och visst, en vällagad julskinka kan smaka bra, men på topplistan kommer den inte in.
Behövs det verkligen en plats till i cyberrymden som handlar om mat? Kanske inte, men det struntar jag högaktningsfullt i. Här kommer jag att samla det som man absolut inte får missa på och runt julbordet. Och en hel del annat också. För det finns mycket att säga om julen. Man kan hata eller älska den. Eller helt neutralt bara äta gott. Och för att kunna göra det måste någon… just det – laga maten! Här skall jag berätta hur. Och visa lite sköna matbilder för den som nöjer sig med att titta. Axel |
|||||
|
© 2010 Axels Julbord |
|||||